Mittnian som tar stort ansvar, både på och utanför planen
Calle har mycket träning på schemat denna dag (som så många andra dagar). Men han hinner möta upp mig på Halmstad Arena för att kombinera ett kort möte kring ”Hand The Ball” med denna intervju. Calle är en av de handledare som jag har förmånen att driva projektet ”Hand The Ball” tillsammans med. Sedan i höstas har Calle träffat över 1 000 elever på skolor runtom i kommunen och inspirerat dem till rörelseglädje och skapat ett stort intresse för handbollen. Han har också blivit en idol och förebild för många barn. Nu får de, och alla vi andra, möjlighet att lära känna Calle lite bättre.
Hej Calle! Vad har du gjort idag?
– Idag började jag dagen med att träna ihop med handbollseleverna på Sannarpsgymnasiet. De som läser handboll NIU (Nationell Idrottsutbildning) har tre handbollsträningar i veckan på schemat och där försöker jag vara med så ofta jag kan. Ibland för att hjälpa till och ibland för att få till extra träning för mig själv. Nu när jag har haft skadeproblem så har jag fokuserat mest på min egen utveckling. Efter morgonens handbollsträning har jag varit och tränat på gymmet. Och ikväll blir det träning med laget här på Arenan.
Du nämner skadeproblem. Vi i publiken har ju uppmärksammat att du haft högerarmen lindad ett tag. Vill du berätta vad det är som har hänt?
– Ja jag har en seg skada på höger armbåge. Jag skulle täcka skott på en träning i början av säsongen och lyckades då dra på mig en översträckning. Det är frustrerande att behöva hålla igen och inte kunna spela på samma sätt som jag gjorde inledningsvis på säsongen. Men nu kan jag åtminstone passa med höger. Jag är dock försiktig och skyndar långsamt.
Du har ju blivit en hejare på att skjuta och passa med vänster nu under skadeperioden. Kommer du kunna spela lika bra med höger och vänster framöver tror du?
– Nej det är fortfarande stor skillnad. Höger är min starka arm. Däremot kommer jag säkerligen kunna använda vänstern i större utsträckning än tidigare. Det är väl något positivt jag kan ta med mig från den här perioden.
Är det någon speciell match av de som är kvar som du ser fram emot lite extra?
– Jag ser extra mycket fram emot de sista matcherna på säsongen, eftersom jag då förhoppningsvis är ännu bättre i armbågen och kan bidra mer själv i spelet. Matchen hemma mot Amo HK blir spännande. Vi spelade jämnt mot dem på bortaplan så nu får vi se vad vi kan åstadkomma mot dem hemma. Dessutom är det fri entré för alla då så vi hoppas på storpublik.
Ja det hoppas vi på!
Hur tycker du att det känns med laget? Vilken roll skulle du säga att du har?
– Det känns bra med laget. Vi har blivit stabila som grupp i både med- och motgång och har alltid samma inställning till träning och tilltro till våra tränare. I min position som mittnia är jag en playmaker och tar därigenom ett stort ansvar. Det är ett ansvar som jag tar både på och utanför planen. Sen är jag också en person som ställer stora krav på oss i laget, att vi hela tiden ska bli bättre.
Hur gammal var du när du började spela handboll?
– Jag tror att jag var 8 år när jag började spela. Jag testade massa olika idrotter, men fastnade mest för handbollen. Under alla år som senior har jag spelat i Drott, bortsett från ett halvår i OV Helsingborg.
Har du någon särskild förebild inom handbollen?
– Nej, jag skulle inte säga att jag har någon speciell förebild. Jag tittar mycket på hur andra spelar och hämtar inspiration därifrån till mitt eget spel.
Vad är det bästa med handboll enligt dig?
– Jag gillar att handboll är en komplex sport som också kräver mycket tänkande. Eftersom du håller i bollen med händerna så får du mycket kontroll över vad du ska göra och det passar mig. I min roll som playmaker är det viktigt att ha en förståelse för spelet och vara taktisk. Det tycker jag är väldigt roligt. Något som jag också uppskattar väldigt mycket är på sommaren när vi spelar beachhandboll. Det är ett härligt sätt att umgås med kompisar.
Har du något särskilt handbollsminne som du vill dela med dig av?
– Inget direkt minne från långt tillbaka, men ett starkt minne och en målbild för mig själv var när vi spelade första hemmamatchen i serien och jag gjorde 12 mål mot IFK Karlskrona. Dit vill jag komma igen!
Har du några andra intressen utanför handbollen?
– Nja, det skulle vara fysträning och gymträning i så fall. Fast det hör ju också ihop med handboll, haha.
Vad gör du helst en helt ledig dag?
– Då passar jag på att hitta på saker med familj och vänner. Det spelar egentligen ingen roll vad vi gör, bara att få tid att umgås är viktigt.
Vilka tre ord skulle du använda för att beskriva dig själv?
– Ansvarstagande, noggrann och ambitiös.
Har du någon dold talang?
– Jag kan jonglera med eld! När jag gick i tredje klass så bodde vi två månader i Thailand och jag gick i skola där. Då fick jag lära mig att jonglera med eld och sen dess sitter talangen kvar, även om det inte blir att jag gör det så ofta nu.
Vad hade du för drömyrke som barn?
– Här får jag svara fotbolls- eller handbollsproffs. Det var det som gällde.
Tänk dig att du hamnar på en öde ö. Du får ta med dig ett föremål samt en spelare från laget och en person utanför laget. Hur tänker du?
– Som personlig sak skulle jag ta med en kniv. Om jag ska välja någon från laget att ta med så blir det Axel (Dahlman). Vi skulle nog kunna hitta på bra saker att göra på ön. Om jag ska välja någon mer så blir det min bror Emil (Almander), som förvisso också spelar i laget. Han är byggd för att klara sig länge på en öde ö och kan bära tungt om det behövs.
Vilken låt har du valt som din ”mållåt” på hemmamatcherna och varför?
– Min mållåt är ”Whatever it takes” med Imagine Dragons. Mina nära och kära fick välja låt, så du får fråga dem varför!
Det ska jag göra när jag får möjlighet. Slutligen undrar jag om du har någon hälsning till publiken här i Halmstad?
– Ja! Det är väldigt kul att spela på hemmaplan inför stor publik. Vi känner verkligen stödet från er under varje match och hoppas att ni fortsätter att komma och heja.
Tack för pratstunden Calle!
//Marie Lind, kommunikationsansvarig på HK Drott